tankar om allt och ingenting...

Allt är så jobbigt just nu, känns som jag har hamnat i en kris med mig själv. Fast jag egentligen borde vara lycklig över allt bra jag har. Problemet är att jag vill göra alla till lags, det har alltid varit mitt största problem. Vill hinna träffa kompisar utanför skolan och samtidigt umgås med pojkvännen, men vad jag än gör så kommer jag att såra någon på slutet. Om jag ändå var bra på att planera skulle det inte vara något problem, istället tänker jag att det ska jag nog hinna med. Oftast gör jag inte det. Anledningen att jag borde vara lite glad är att jag har fått sommar och helg jobb på mc donalds, men hur ska jag glädjas över det när alla andra unga i min omgivning inte har fått klar besked om sommarjobb än. Visst är de glada för min skull, men jag vet att de önskar ett jobb de också. Förstår inte varför jag alltid får dåligt samvete när det går bra för mig, istället för att njuta av det goda.

Aja, nog med klagande. Idag ska jag kika runt lite på tunapark med älskade Sofia, ska nog kolla efter en tröja till mig själv. Efter shoppingen ska vi bege oss in till stan för att hämta bio biljetter till filmen: Marley och jag. Därefter ska vi knalla till donkan för att käka lite. sen köpa godis till bio och gå och se filmen. Blir myspys, längesedan just Sofia och jag gick på bio tillsammans så det blir roligt. Antar att vanliga artonåringar skulle föredra krogen istället för bio, men lilla Fia har inte fyllt än. Så det får bli i April när hon blir myndig :)

Nu ska jag fixa ordning det sista innan jag åker hemifrån.
Hejsvejs! // Micha


Bild från förra Fredagen (Jag, Fia och Hanna)

Imorgon är det min dag :)

Jag sitter i min ensamhet och inser att om någon timme fyller jag 18 år. Kan inte förstå vart all tid har tagit vägen, det var inte länge sedan jag gick i sjuan och var stolt över att vara tonåring. Nu väntar andra bullar, ett steg närmare vuxen livet. Snälla, låt mig vara ett litet barn ett tag till. Jag är rädd för att misslyckas, skulle kännas bättre att sitta i mammas famn och låta henne ta hand om mig. Precis som det var förr.
Självklart ser jag även fram emot att bara leva livet, och faktiskt kunna köpa affärscider. LAGLIGT.. Däremot kommer jag vara en av dom som alltid måste vara tvungen att visa leg, för jag ser inte ut som 18. Kanske 14. Men jag är inte bitter, imorgon ( om nån timme) är det min dag.
Planerna är att sminka mig på makeupstore klockan fyra och sedan ta bussen hem, sen kommer några vänner till mig för att fira lite. Blir väl singstar och pizza, kanske något annat gott också ;)

Nu ska jag sova, så jag är utvilad inför morgondagen.
Natti,natti! // Michelle

seg måndag

En riktigt seg måndag måste jag påstå. Hade sovmorgon till halv två, men kom in till skolan vid elva tiden för att käka lunch med Sofia. Vi slutade vid fyra och då var det bara att bege sig till bussen hem. Nu ska jag ängna min kväll åt att skriva klart instuderingsfrågor till historian. För sanningen är att den ska vara inlämnad idag och jag har inte skrivit ett ord än, men det ska jag nog hinna med. Jag är van att stressa in i det sista, så klar blir den om jag själv får bestämma. Däremot tror jag inte att den blir så väl gjord, som jag hade önskat.
Nej nog med detta. Nu ska jag sätta igång med historian!




passade på att ta några ego pix ^^

Chao// Michelle


tårar istället för konflikt..

Jag är den kännslosamma typen som kryper in i sitt skal för att undvika konflikter. För jag är medveten om att när jag blir arg så exploderar allt, oftast är det jag som spårar ut och förstör det mesta. Det är därför jag avskyr att bråka med vänner och pojkvännen. Faktum är att jag sällan bråkar med dem, det är mer troligt att jag tjafsar med föräldrarna.
 Jag får ut all min ilska i tårar istället för att prata om saken. Andledningen: jag vill inte hamna i en konflikt. Då kanske jag förlorar en person som jag älskar, vilket jag inte vill riskera. För oftast blir jag upprörd utav löjliga saker, men som är viktiga för mig. Jag antar att jag är rädd för att visa min ilska för andra som jag älskar, då kanske dem inte vill vara min vän längre.
När jag tystar och undviker att prata flitigt, försöker jag bara lugna ner mig. I vissa fall gråter jag när ingen annan ser på, det är ett sätt för att återfå kontrollen om mig själv åter igen.





Ha en trevlig söndag! // Michelle


Som i en saga...

Jag tror att när man har ett bra förhållande så inser man inte hur lyckligt lottad man är. Tidigare när jag var solo var jag avundsjuk på alla som hade någon att hålla i hand och pussa på, för jag ville också leva i en liten saga där jag var kär som en tok. Fast jag tänkte att det där aldrig kommer att hända mig, för vem skulle älska mig mer än kompis? Visst hade några varit intresserad av mig, fast det var sällan jag kände detsamma. För mig har det alltid varit viktigt att det är kärlek på riktigt, inte bara en flört. Dessvärre blev inte mina första förhållande så som jag hade tänkt mig. Det var två stora misstag, fina killar men kemin passade inte. Känslomänniska som jag är så räcker det inte att det hettar till i början av förhållandet, utan samma glöd ska finnas med hela vägen.

Nu sitter jag här ett halv år senare och är inte avundsjuk på någon annan, för jag har trotts allt min prins som jag kan hålla i handen när världen känns för hemsk. Fast jag vet inte hur länge det kommer att vara just vi, det vet man aldrig antar jag. Istället får jag njuta av stunden och ta vara på den jag älskar, för jag vill inte mista honom. Inte nu, jag älskar honom för mycket..
 Nu börjar jag låta som någon besatt flickvän som inte har något annat liv än att klänga på sin kille. Men så är inte fallet. Jag är inte den som sviker mina vänner vara sig någon pojke kommer in i mitt liv.
 Jag kan hantera både och, i nu läget... :)

Godnatt gott folk! // Micha


Förhållande..

Drömmare som jag är så har jag funderat en hel del på sistonde. Utöver mina desperat tankar om körkortet, så undrar jag varför alltid vi tjejer ska bli uppvaktad utav vår pojkvän. För hur ofta hör du att det är tjejen som är romantisk och kommer med blommar och ständigt säger vackra ord till sin respektivet? Inte ofta.. Jag måste erkänna att jag är riktigt dålig på att uppvaka någon annan, faktum är att det känns pinsamt att köpa presenter. För jag är så rädd att det jag köpt inte kommer uppskattas till den som ska få saken. En riktig oromantiker är vad jag är. Det är bara tur att inte killen har klagat, men det är sån jag är tyvärr. En klumpig drömmare som inte vet vad man ska göra i ett förhållande. 
Det jag vill komma fram till är att vi tjejer borde stå på oss och ta över den manliga rollen, för det är inte bara vi som ska bli bortskämda.
Jag lovar att även jag ska försöka bli en riktigt kärleksfull flickvän, en vacker dag... 




You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one

John Lennon - Imagine

Lill lördag.

Idag körde jag på bilskolan och det gick väl hyfsat, men nu gäller det bara att köra som en dåre så jag är i toppform till uppkörningen. För jag har bokat både teori och uppkörning , så då måste allt sitta. Jag vill ju skaffa kortet, så jag kan fara var jag vill och när som helst. Nu är jag ständigt bunden av busstider och föräldrar för att ta mig till stan. Vilket är grymt trist.
 Jag har även varit på arbetsintervju på eftermiddagen på mcdonalds och det gick väl si sådär. Fick prata ensam med en snubbe som typ grillade mig med frågor. Jag är inte den bästa på att svara snabbt, så det var lite läbbigt. Nästa vecka får jag veta hur det gick, men om ni frågar mig så har jag inte höga förväntningar. Eftersom att 180 personer har sökt, det finns bara 20 platser. Inte troligt att jag är en av dom, men man vet ju aldrig. Inget är omöjligt, som sagt ^^

Nu ska jag vandra vidare.
Skepp ohoj! //Michelle


muppot själv på båten i lördags.


Kryssning med familjen

I helgen som gick var jag på kryssning med familjen, det var riktigt härligt. Vi gick på spa-avdelningen på kvällen och jag gick på en behandling. cleopatrabad, jag fick ligga i mjölkbad i 25 min. Det var avkopplande att bara njuta och tänka lite i min ensamhet. När jag låg där och funderade kom jag fram till att jag ska sluta stressa för minsta lilla som sker. Nu är det dags för en förändring, jag måste tagga ner och ta dagen som den kommer. För jag mår inte bra utav min ständiga stress, dessutom lönar det sig inte heller.

Lite bilder från kryssningen :)



 Sköt om er! // Michelle

Framtiden, tryggt eller inte?

Brorsan flyttar snart och kvar är jag, Kommer att bli tomt utan honom. Fast det kommer nog att bli skönt för honom att skaffa ett eget boende med sin flickvän. Han är trotts allt snart 22 år. Däremot blir jag ju ensam, har ju bara en bror. Inte så jätte kul att bo med mamam och pappa bara, plus djuren. Egentligen ser jag inte honom så mycket på vardagarna hemma men att han ska lämna boet får mig att inse att jag är snart vuxen. Om ett år tar jag stundenten, vad händer då? Hur ska jag få ett jobb, jag som aldrig har haft ett sommarjobb ens. Fast jag vill ju skaffa lägenhet och ett skapligt arbete, hela den biten som alla andra har. I nuläget ser det mesta mörkt ut, det känns som allt fler förlorar sina jobb istället för att skaffa ett arbete. Dessutom vet jag inte vilket arbete just jag skulle vilja satsa på. Det enda som är klart är att jag vill hjälpa ungdomar som har det svårt, kanske kriminella ungdomar. Då måste jag plugga till socinom på högskolan i över tre år. Frågan är om allt slit är värt mödan för att försöka förändra samhället. För om sanningen ska fram så krävs det skapligt mycket innan något blir helt annorlunda. Även om jag vill hjälpa till och förändra människors situation, så vet jag att ensam kan jag inte göra detta. Det behövs så mycket mer, av alla. Så jag kanske ska ge upp mitt mål i livet och istället sätta mig i kassan  på ICA och sälja chips och läsk till ungdomar istället. Förändra deras vikt istället.

Allt handlar om att kämpa, men är det värt priset? Just nu ska jag göra allt för att lyckas med mina mål, fast allt kan bli helt annorlunda. Det är jag medveten om...


//Michelle

RSS 2.0