Som i en saga...
Jag tror att när man har ett bra förhållande så inser man inte hur lyckligt lottad man är. Tidigare när jag var solo var jag avundsjuk på alla som hade någon att hålla i hand och pussa på, för jag ville också leva i en liten saga där jag var kär som en tok. Fast jag tänkte att det där aldrig kommer att hända mig, för vem skulle älska mig mer än kompis? Visst hade några varit intresserad av mig, fast det var sällan jag kände detsamma. För mig har det alltid varit viktigt att det är kärlek på riktigt, inte bara en flört. Dessvärre blev inte mina första förhållande så som jag hade tänkt mig. Det var två stora misstag, fina killar men kemin passade inte. Känslomänniska som jag är så räcker det inte att det hettar till i början av förhållandet, utan samma glöd ska finnas med hela vägen.
Nu sitter jag här ett halv år senare och är inte avundsjuk på någon annan, för jag har trotts allt min prins som jag kan hålla i handen när världen känns för hemsk. Fast jag vet inte hur länge det kommer att vara just vi, det vet man aldrig antar jag. Istället får jag njuta av stunden och ta vara på den jag älskar, för jag vill inte mista honom. Inte nu, jag älskar honom för mycket..
Nu börjar jag låta som någon besatt flickvän som inte har något annat liv än att klänga på sin kille. Men så är inte fallet. Jag är inte den som sviker mina vänner vara sig någon pojke kommer in i mitt liv.
Jag kan hantera både och, i nu läget... :)
Godnatt gott folk! // Micha
