Lyckligare än någonsin
När jag tänker tillbaka till året som har gått så känns det både som ett tungt och lärorikt år. I början av 2008 var jag riktigt nere, jag viste inte vad jag ville med mitt liv. Det var jobbigt i skolan och för en stund ville jag byta linje. Men jag insåg fort att jag skulle begå ett stort misstag om jag slutade på Säkerhetsprogrammet. Den som fick mig att verkligen kämpa och gjorde så att min vardag blev mycket roligare var älskade Fia. Jag är tacksam att jag är hennes vän och otroligt glad att vi går i samma klass. Jag börjdae känna mig lycklig och målmedveten om vad jag ville göra med livet för en stund. Tills slutet av maj då min 68 åriga morfar dog helt plötsligt, jag kunde inte tro det var sant fören jag såg honom med mina egna ögon ligga i sin säng helt livlös. Detta tog mig hårt, för det var så oväntat för han var inte sjuk eller så. Dessutom dog min mormor två år tidigare, vilket gjorde det ännu jobbigare. Vi gick på hans begravning den var riktigt fin, ett vackert avslut.
Sommaren var äntligen här. Jag tyckte till en början att min sommar var riktigt bra, för jag hade träfat en kille som jag trodde jag hade känslor för. Men jag insåg kort därefter att vi var inte gjorda för varandra, vi var helt olika personer. Det var en förälskelse som aldrig blev till äkta kärlek. Jag blev besviken på mig själv, för jag trodde att det var äkta. Dock en kort romans som jag själv var tvungen att avsluta. Mitt hopp på den riktiga kärleken hade försvunnit, jag hade beslutat mig att inte leta efter någon kille. Istället ängna mig åt sånt som gjorde mig glad, vännerna. Dock blev det inte som jag hade planerat.
Höst månaden september kom, och kärleken väntade på min dörr. Jag började prata med en gammal kompis genom sms, sen beslutade vi oss för att kolla på film en eftermiddag. Där föll min mur av icke förhållande på ett bra tag. Michelle hade äntligen blivit kär på riktigt. Allt var mycket enklare för att jag kännde honom lite grann, och det roliga var att vi hade varit kär i varandra ett par år tidigar utan att veta om det. Så hela min höst gick så mycket fortare, jag hade någon i mina tankar dag ut och in.
2008 var ett av dem värsta åren i mitt liv också en av dem bästa. Jag kan sumera att dem sista tre månaderna var underbara. Om jag ska vara ärlig så är jag sjukt lycklig i dags läget, jag är tokkär i min Robin. Jag vill aldrig att min lycka ska försvinna igen, för jag känner att jag har mognat på alla plan. Nu kanske jag är redo för vuxenvärlden. Allt jag vet är att jag hade aldrig kunnat ana att mitt liv skulle bli såhär för precis ett år sedan. Men livet går upp och ner, ingen dag är sin andra lik.
Juni 2008. Just där var jag riktigt nere.
Januari 2009. Lyckligare och starkare än någonsin.
Glöm aldrig bort att tro på er själva! // Michelle
Sommaren var äntligen här. Jag tyckte till en början att min sommar var riktigt bra, för jag hade träfat en kille som jag trodde jag hade känslor för. Men jag insåg kort därefter att vi var inte gjorda för varandra, vi var helt olika personer. Det var en förälskelse som aldrig blev till äkta kärlek. Jag blev besviken på mig själv, för jag trodde att det var äkta. Dock en kort romans som jag själv var tvungen att avsluta. Mitt hopp på den riktiga kärleken hade försvunnit, jag hade beslutat mig att inte leta efter någon kille. Istället ängna mig åt sånt som gjorde mig glad, vännerna. Dock blev det inte som jag hade planerat.
Höst månaden september kom, och kärleken väntade på min dörr. Jag började prata med en gammal kompis genom sms, sen beslutade vi oss för att kolla på film en eftermiddag. Där föll min mur av icke förhållande på ett bra tag. Michelle hade äntligen blivit kär på riktigt. Allt var mycket enklare för att jag kännde honom lite grann, och det roliga var att vi hade varit kär i varandra ett par år tidigar utan att veta om det. Så hela min höst gick så mycket fortare, jag hade någon i mina tankar dag ut och in.
2008 var ett av dem värsta åren i mitt liv också en av dem bästa. Jag kan sumera att dem sista tre månaderna var underbara. Om jag ska vara ärlig så är jag sjukt lycklig i dags läget, jag är tokkär i min Robin. Jag vill aldrig att min lycka ska försvinna igen, för jag känner att jag har mognat på alla plan. Nu kanske jag är redo för vuxenvärlden. Allt jag vet är att jag hade aldrig kunnat ana att mitt liv skulle bli såhär för precis ett år sedan. Men livet går upp och ner, ingen dag är sin andra lik.
Juni 2008. Just där var jag riktigt nere.
Januari 2009. Lyckligare och starkare än någonsin.
Glöm aldrig bort att tro på er själva! // Michelle
Kommentarer
Postat av: Xersize
Fan vad glad jag är för din skull, att du känner dig lyckligare och starkare än någonsin :D Hade det inte varit för Robin och Sofia så hade jag lekt egoist och tagit åt mig all credit, för skojs skull, men vi vet ju alla att det beror en heeeeeeeeeel del på de två :)
Och som sagt, jag är glad att du mår bättre nu, och jag hoppas och tror både att du och Robin är tillsammans väldigt länge och att du och Sofia är vänner längre än evigheten :)
Kram på dig! <3
Trackback
