Oturspojken..
Jag har en kusin som betyder allt för mig, han är den som nog känner mig bäst. Vi har ett band som ingen kan förstöra, vi är knäppa tillsammans men det är bara så vi är. Jag ska försöka förklara varför vi står varandra så nära och varför jag kallar honom för oturspojken.
Mattias som han heter är ett år yngre än mig, enda sedan vi var små lurade jag på honom påhittade historier för jag viste inte bättre. Han gick på allt jag sa såklart, en myt som jag trodde så stark på själv var att man kunde göra smör av smörblommor. Om ingen hade talat om för mig att det inte var sant hade jag nog trott det än idag. Vi lekte ganska mycket som barn eftersom att vi bor och bodde grannar, vi var inte som bara kusiner utan som syskon och är det fortfarande. Men det var en dag då jag var ute på gården och lekte för mig själv, Mattias kom fram till mig och frågade om jag ville följa med honom och mecka med deras gamla torktumlare som var trasig. Jag hade ingen riktig lust eftersom jag ansåg att det var en dålig idé och tackade nej. Mattias knallade vidare till torktumlaren som stod utanför deras källare.
Det gick någon timme och pierre (min bror) och Andreas (mattias bror) skulle gå över till farmor och farfars stuga och fylla på ved, då frågade Mattias mamma var han höll hus och jag tänkte inte mer på det. Sen kom jag på att han var och meckade och sa det till henne, hon gick dit genast och såg bara att torktumlaren stog tom och luckan var stäng. Ingen Mattias var inom synhåll, då öppnade hon luckan på torkumlaren och fann sin son helt medvetslös och blå. Han hade inte fått någon luft när luckan slog igen och kunde inte komma ut för den hade låst sig, han hade inte överlevt om han hade varit kvar någon sekund till.
Man kan säga att jag räddade livet på honom, eftersom jag var den enda som viste var han höll hus just den dagen. Han hade otur när han var liten, det hände det enda med det andra. Därför har jag alltid kallat honom oturspojken, jag antar att vår vänskap blev starkare efter den dagen. Jag har alltid koll på min lilla kusin nu, för jag vill inte mista honom. När han inte lyssnar på någon annan, så rycker jag in och försöker tala honom till rätta. För han betyder massor för mig, han är trots allt som min lillebror. 
Mattias och jag <3
// Michelle
orkar inte...
Jag vill inte vara någons andra hands val, utan första. Annars kan det lika gärna vara. Hatar ovishet mer än nåt annat.
Nu skiter jag i det här, om nån verkligen älskar mig ska inte jag behöva vara den som ständigt bryr sig.
psyck bild xD
//Micha
Jag går min egen väg..
Jag kommer ihåg mina år i mellan stadiet, då jag även var riktigt ärlig och ibland hamnade i konflikter med mina lärare. Mina kompisar tyckte såklart att jag var tuff och jag antar att många umgicks med mig bara för att jag var en av dem få som vågade ha sina egna åsikter. Jag gjorde riktigt dumma saker också som jag inte är stolt över. Tillexempel fick jag en lärare att gråta på sin första dag på våran skola, dessutom blev jag utskälld av en manlig vikarie som pratade med mig i enrum. Sen när jag började på högstadiet blev jag lite tamare, men nu är jag där igen. Tro det eller ej, jag är stolt över den jag är. För sanningen är att jag är inte den som passar i något fack där man ska vara trevlig och aldrig ytra sig om sina åsikter. Tvärtom.
Däremot har jag gett upp att försöka påverka andra människor att tänka om och få dem att ändra på sitt betende. Det går inte att lära gammla hundar att sitta helt enkelt. Jag får helt enklet acceptera att alla inte tycker som jag, fast jag önskade att någon skulle våga hålla med mig och vara på min sida. Istället för att fly undan konflikten och låta mig kämpa själv med mina argument. Jag behöver också stöd och någon som säger "du har helt rätt michelle". Det roliga är att jag har oftast rätt bland de konflikter vi har i familjen, fast ingen vågar stå på min sida. Jag är trotts allt det svarta fåret. Som ständigt ska kämpa och truga med mina tankar helt själv. Jag har klarat mig bra hitills, så nu klarar jag mig mer än väl i fortsättningen.
För en del uppskattar detta, alla dem jag har beskyddat. Till och med en gammal lärare till mig beundrade mitt mod att stå emot grupptryck och till och med säga ifrån mot mina kompisar. För jag har aldrig tolererat orättvisa och kommer aldrig att göra det. Det är just de ämnet alla mina konflikter med andra människor har handlat om, jag vill få dem att tänka om. Men alla kan inte förändrats, jag säger inte att jag är världens bästa flicka som gör allt rätt. men jag vill vara med och hjälpa andra att börja om på nytt och lära dem att alla kan förändrats.
Inget är omöjligt, det är bara viljan dit som stoppar dig.
// Michelle
ego Michelle
Ha en trevlig helg // Michelle
17 & tupperware-Tant, Nej tack!
Jag har sedan någon månad tillbaka sålyt tupperware (plast bunkar och köksprylar), vilket jag tyckte var en rolig sak att göra till och börja med för man fick ju lite grejer själv. Insåg ganska snabbt att det var inget för mig, speciellt inte nu. Jag är lite för ung för att göra det som tanter i 50 års ålder gör. Dels tar det för mycket av min privata tid, trotts allt går jag i skolan och det är ganska mycket nu i tvåan. Dessutom håller jag på med körkortet, vilket är mycket viktigare för mig i dagens läge. Så igår ringde jag till Tupperware tanten och sa att jag slutar för jag finner ingen tid för det just nu. Jag är nog inte riktigt mogen att umgås med tanter just nu och sälja burkar, det är nog att jag älskar att läsa böcker. Nu ska jag återgå till min ungdomliga vardag, för man är bara ung en gång och det är nu för min del.
Nej, nu ska jag ta och plugga lite teori för körkoret på datan. Vill ju skaffa det där kortet så fort som möjligt ;)
Sköt om er! // Michelle
I guess i just got lost
Bein' someone else
I tried to kill the pain
Nothin ever helped
I left myself behind
Somewhere along the way
Hopin to come back around
To find myself someday
Lately i'm so tired of waiting for you
To say that it's ok, but tell me
Please, would you one time
Just let me be myself
So i can shine with my own light
Let me be myself
Would you let me be myself
I'll never find my heart
Behind someone else
I'll never see the light of day
Living in this cell
It's time to make my way
Into the world i knew
Take back all of these times
That i gave in to you
3 Doors Down -let me be myself
Lyckligare än någonsin
Sommaren var äntligen här. Jag tyckte till en början att min sommar var riktigt bra, för jag hade träfat en kille som jag trodde jag hade känslor för. Men jag insåg kort därefter att vi var inte gjorda för varandra, vi var helt olika personer. Det var en förälskelse som aldrig blev till äkta kärlek. Jag blev besviken på mig själv, för jag trodde att det var äkta. Dock en kort romans som jag själv var tvungen att avsluta. Mitt hopp på den riktiga kärleken hade försvunnit, jag hade beslutat mig att inte leta efter någon kille. Istället ängna mig åt sånt som gjorde mig glad, vännerna. Dock blev det inte som jag hade planerat.
Höst månaden september kom, och kärleken väntade på min dörr. Jag började prata med en gammal kompis genom sms, sen beslutade vi oss för att kolla på film en eftermiddag. Där föll min mur av icke förhållande på ett bra tag. Michelle hade äntligen blivit kär på riktigt. Allt var mycket enklare för att jag kännde honom lite grann, och det roliga var att vi hade varit kär i varandra ett par år tidigar utan att veta om det. Så hela min höst gick så mycket fortare, jag hade någon i mina tankar dag ut och in.
2008 var ett av dem värsta åren i mitt liv också en av dem bästa. Jag kan sumera att dem sista tre månaderna var underbara. Om jag ska vara ärlig så är jag sjukt lycklig i dags läget, jag är tokkär i min Robin. Jag vill aldrig att min lycka ska försvinna igen, för jag känner att jag har mognat på alla plan. Nu kanske jag är redo för vuxenvärlden. Allt jag vet är att jag hade aldrig kunnat ana att mitt liv skulle bli såhär för precis ett år sedan. Men livet går upp och ner, ingen dag är sin andra lik.
Juni 2008. Just där var jag riktigt nere.
Januari 2009. Lyckligare och starkare än någonsin.
Glöm aldrig bort att tro på er själva! // Michelle
spinning idag med Camilla
Milla har precis städat och fixat, medans jag har suttit här och slöat. Fy skäms på mig xD
sköt om er! // Micha
Nytt år nya möjligheter
Jul och nyår har gått förbi med en himlans fart, nu är det ännu ett nytt år.
Jag antar att jag har längat efter detta år skulle komma i flera år nu, men när 2009 väl är här känns det inte alls lika spännande och viktigt. Ni kanske undrar varför jag sett fram emot detta år? jo, lilla Michelle blir faktiskt vuxen. 20 mars blir jag 18 år, åldern man länge har längtat efter. Samtidigt är det läskigt, för jag blir faktiskt myndig. Gammal nog att sköta om sig själv, nu ligger allt i mina händer. För min del innebär det frihet, jag kan äntligen ta körkort. Slippa vara bundna till andra, men det gäller bara att lyckas. Jag måste lägga i en extra växel och kämpa för körkortet, hade ju även tänkt att ta mc-kort. Fast det ska jag nog börja med i sommar.
Många mål att uppfylla detta år, och jag hoppas att allt blir möjligt. 
Ha det gött! // Micha
