michelleruuska

Det är konstigt med vänskap, för en del betyder mer än andra. Vissa glömmar man bort utan vilja. Jag är nog själv en vän som man antingen har en till och från kontakt med eller en vänskap som aldrig försvinner. Det käns som att de vänner som man alltid kan lita på är dom som känner en bästa och tvärt om. Fast det är skumt att värdesätta vänskap, för alla är bra på olika sätt. En del behöver man för att vara barnslig, andra kan man dela gamla minnen med och känna sig trygg med. Jag har flera kompisar som alla är helt olika varandra, dom kanske inte skulle kunna vara väner med varandra. Men jag behöver dom, för en del vågar mer än mig och då påverkar den personen mig. Jag har utvecklas av alla vänner.

Det finns en speciell vän till mig som jag alltid haft en hatkärlek till. Ibland kan jag älska honom och vissa gånger går han mig på nerverna. Men jag har lärt mig att handskas med honom, för innan jag kunde det blev jag ofta sårad av vad han sa och gjorde. Men det spelade faktiskt ingen roll i längden för han har ett stort hjärta och alltid hjälpt mig. Många i min omgivning ogilade att jag umgicks med honom, men de såg inte hans styrkor som hade hjälpt mig att bli starkare som människa. Fast när vi började på högstadiet gled vi isär, vi hittade nya vänner och jag försökte fortsätta umgås med min vän men jag  mådde inte bra av det. Vi har inte lika bra kontakt idag eftersom at han har flyttat från landet och går på en annan skola än jag. Fast när jag stötter på honom är inget förändrats, vi har samma vänskap som tidigare. Den enda skillnaden är att vi inte träffas lika ofta.

Jag har många fina vänner, de lyser upp min vardag. Tack för att ni finns <3


Jag och barndomsvännen Hanna (två år sedan) <3