michelleruuska

Inget är sig likt, då menar jag inget.  Det käns som man befinner sig på samma nivå som i sjuan. Jag vet inte om jag trivs med något längre. Visst jag har vänner och trivs i gymnasiet. Men något fattas, det kommer alltid vara en pusselbit borta. jag vet att jag har tappat greppet, när jag känner mig vilsen. Det gjorde jag i höstas och det gjorde inte läget bättre. För jag ska inte begå misstag enligt mig själv och många andra. Ändå gör jag det. Jag kommer ihåg den gången jag var svin full på valborg i sjuan, när mina kompisar Robbin och Ida kom var jag redan full. De sa om och om igen "Micha, är du full? det trodde jag inte om dig!" Det har alltid varit så att folk tror att jag uppför mig perfekt. Men jag är långt ifrån det. Jag är männsklig precis som alla andra. Blir så less när man får höra saker, det är ord som sårar. Det gör mig svag och ynklig. Jag antar att jag är det nu. Ibland käns det lättare att dölja saker än att visa det. speciellt sina svagheter.

Dessutom är januari inte den bästa månaden för att tycka att allt är toppen. Snön är bort, vilket är trist. Skolan tar kål på en som vanligt. Jag längtra verkligen efter lov, kan till och med gå ut i praktik bara för att bli av med skolan för ett tag.
Föresten så fyller jag på skärtorsdagen i år, vilket betyder att dagen efter är en röd dag långfredagen. Så jag får ha en lång födelsedag utan att tänka på att natta tidigt. På tal om ingeting.

Nu är det dags att bege mig någonannanstans.
Godkväll!